Varför jag startade Tenosis

Inspiration kan komma från de mest osannolika källorna…

Som tonåring tittade jag på film på en flygresa till Asien och såg Star Trek First Contact (släppt 1996). I en specifik scen har kaptenen på rymdskeppet Enterprise: Jean-Luc Picard rest tillbaka i tiden till 2000-talet och förklarar hur framtidens ekonomi fungerar.

Han förklarar att:

Jag minns att den enorma omfattningen och hur annorlunda det skulle vara i en sådan värld gjorde ett starkt intryck på mig. Men vid den tiden förstod jag inte hur.

Minna erfarenheter ledde mig fram till en problembild som de flesta av oss känner av, men inte pratar om…

Nu några decennier senare och efter att ha jobbat med och i ett flertal ledningsgrupper så var min slutsats att det största hindret är att vi inte samarbetar effektivt. Som alla vet sätter samarbetet i ledningsgruppen tonen för samarbetet i resten av organisationen, och brister det i ledningsgruppen så brister det hela vägen. 

Jag har en fundamental tro att de flesta människor i grund och botten vill väl, men bakgrund, erfarenheter och förutsättningar gör att vi inte agerar vårt bästa jag i alla situationer. Inte på grund av illvilja, utan för att som individ “överleva” de moderna hoten (som ersatt primitiva hot som svält och rovdjur). 

I en ledningsgrupp uppstår hotfulla situationer när vi inte förstår varandra. Vi talar olika språk, vi har olika agendor, vi vill eller vågar inte dela våra svagheter och vill inte heller ta emot hjälp för att framstå som svaga. Det är inte nödvändigtvis fel, men om vi inte har en gemensam bild och samförståelse kring detta, utan har olika förväntningar på varandra så är detta ett recept för frustration och politiska angrepp.

Efter att själv varit offer för detta i flertal kontexter och fick möjligheten att reflektera vad jag ville göra med min karriär framåt så växte en naturlig drivkraft fram att ta tag i detta. Vi måste börja prata på ett sätt som gör att vi förstår varandra och på så sätt samarbeta effektivt, är det är ju hela syftet med att jobba i samma organisation.

Det största misstaget man kan göra är att inte försöka…

När jag reflekterade över vad jag vill uppnå med det här företaget kom minnet av den scenen tillbaka. Och det var ingen slump. Den scenen resonerar med något som ligger väldigt nära mig som verksamhetsutvecklare i själen. Jag drivs av potentialen hur saker skulle kunna fungera bättre. 

För mig är det en inspirerande framtid som är värd att lägga energi på. Jag kommer inte att vara den som tar oss dit, men jag kommer att ägna mitt liv åt att försöka knuffa oss närmare, en person i taget. Sättet jag kommer att bidra till denna vision, eftersom det inte är ett enmansuppdrag, är en kombination av mina personliga förmågor och mina erfarenheter från min uppväxt.

Detta har en djup mening för mig och möjligheten att få agera sig själv vill jag ge andra.

Det är en ambitiös vision. Men om det är en sak jag har lärt mig så är det att inget gott kommer av att hålla sig själv tillbaka.